Att leva och dö

Dikter upplagda 2008-03-11 (Tillbaka till startsidan klicka här)

ett barn sent tröttsliten vissa dagar är såna det låter från ditt rum ropar du? lyssnar vid dörren tystnad öppnar försiktigt rummet mörkt jag hör dina andetag hallampan lyser upp ditt ansikte ditt lilla, sovande, rofyllda ansikte jag fylls av sån kärlek i tre år har du funnits till i tre år har du funnits i mitt liv de är de bästa åren i mitt liv sent trött sliten vissa dagar är såna men alla dagar är fantastiska för alla dagar har jag dig hos mig 2007-04-25

hetta i morgonljusets hetta dallrar luften en luft full av dofter, ljud och insekter barn skrattar, kvinnor ropar, hundar skäller männen sitter vid sina små kaffekoppar kvinnorna, barnen, männen, hundarna alla är de nyvakna dagen har precis börjat, ingen vet vad den för med sig allt är nytt i morgonljusets hetta dallrar luften en luft full av dofter, ljud och insekter och plötsligt något annat ett nytt ljud dyker upp vid horisonten luften dallrar plötsligt av skräck rotorblad piskar upp luften piskar upp en känsla av hot, analkande fara två helikoptrar två bestyckade helikoptrar paniken sprider sig, borden välts, kaffet rinner ut missilerna löper sina banor från helikoptrarna till husen röken lägger sig tät, kväljande den förmår inte dämpa skriken i morgonljusets hetta dallrar luften en luft full av lidande, ångest och död dagen har precis börjat ingen vet vad den för med sig allt är nytt men allt är också som förr allt är som vanligt det finns knappt någon rörelse framåt bara ännu en dag av krig och terror 2007-04-19

blåljus ett blått ljus kallt, kargt, ogästvänligt hon känner paniken den förlamar henne tiden och rummet upphör att existera nu faller hon hon ser sig själv utifrån i det blåa ljuset blir allt så tydligt så obarmhärtigt, ofrånkomligt tydligt hon är ensam kvar 2007-04-20

överlevaren tillvaron är som av glas allt flyter obemärkligt undan trots att ytan verkar fast inget är beständigt flyktigheten är existensen sanna jag att leva i nuet är en illusion det förflutna och det förestående är ständigt närvarande när allt är i rörelse krävs det att man följer med strömmen den som fastnar är dömd så lyder överlevarens stridsrop 2007-01-03

sista morgonen hon sträcker på sig det är morgon den sista morgonen i hennes liv det vet hon inte inte än hon orkar inte gå upp inte än sömndrucket minns hon män hon älskat barn hon fött hon är ensam kvar hon är ensam men tacksam hon har haft ett gott liv nu går hon upp gammal är hon, gammal och trött det går långsamt allting, men det går hon är ensam men hon klarar sig själv hon kan vara stolt hon är stolt barn har hon fött män har hon älskat men barnen har flyttat männen gått bort hon sätter på kaffepannan så många år hon jobbat så många år hon har slitit var det värt det? det var värt det solen har gått upp skiner genom fönstret hon bländas i solskenet virvlar dammkornen hon har all tid i världen tiden spelar inte längre någon roll hon har gjort sitt hon har haft sin tid sin plats i solen var hon lycklig? hon var lycklig men nu är hon trött kaffet svalnar i koppen det förblir odrucket koppen blir stående orörd hon vet plötsligt det hon inte visste när hon vaknade det här är hennes sista morgon hon är så trött, så trött bara lägga sig ner en stund på golvet hon blir liggande bara en liten stund till en liten stund till solen skiner genom fönstret kaffet har kallnat hon har haft ett gott liv bara ligga en liten stund till 2007-04-13

(Tillbaka till startsidan klicka här)

Får ej återges, citeras eller spridas utan författarens tillåtelse.